Kvällsstund med blod i mun

Det är inte varje dag man, med stor glädje i själen, kan presentera en gästbloggare här på bloggen! Det är en fröjd att få läsa Tobbes tankar så här timmen efter hans hemkomst efter löpningen. Läs och njut!

Hjärtat bultar än, eftersvetten har bitit sig fast i underhudsfettet och är på väg att tränga igenom så sakteliga. Jag har satt mig ner, bara de få metrarna från bilen till dörren tog på krafterna efter en tuff löpträning. Smärta i vader, lår och smått i knäna får mig att känna mig duktig. Nu sitter jag utslagen, men trots allt hungrig för att skriva. Jag har fått en deadline att innan klockan 23.00 skall texten vara upplagd på bloggen. Ut ur högtalarna strömmar just nu ljuv italiensk musik i form utav, enligt mig, operasångens mest begåvade och beundransvärda sångare Andrea Bocelli. Teet är upphällt i min himmelsblåa och änglavita mugg och bananen ligger snyggt placerad vid sidan av, redo att ätas. Strumporna är av och kyls ner, min stickade myströja är på och den undre delen av kroppen är besmyckad med Tobias Hyséns gamla blåvita träningsbyxor som jag på något sett har kommit över i from utav kontakter.

Jag har ett uppdrag idag, jag skall gästblogga i denna blogg, och tro inte att jag är någon utomstående stjärna som lyser med sin frånvaro, tvärtom jag är mitt i centrum och även trea tillbaka till klubbstugan efter en villt springande Bjärre (först tillbaka) och en nästan lika ihärdig Chrille som andra man tillbaka ändå kunde kosta på sig ett leende efter att ha ”förlorat” i slutspurten. Självklart är det ingen tävling men det är svårt att hålla sig från att ändå ta upp jakten när en väldigt målmedveten Bjärre skruvar upp tempot ytterligare när vi tre i klungan närmar oss ”Sävehofs” mecka, Partillebohallen. Ett otroligt sug i benen infaller och synen krymper, en lätt utformning av tunnelseende faller in i medvetandet, man borrar ner huvudet och låter benen göra jobbet. Tankarna försvinner iväg och jag kunde inte låta bli att skänka en tanke till Pontus Wernbloom, sådan här gristräning har han säkert också hållit på med för att nå dit han trots allt är idag; Sveriges nu bästa mittfältare. Jag har bevis så det räcker Bauman.

Träningen startade och avslutades i klubbhuset, där emellan skulle man kunna säga att det var svart, det var i alla fall väldigt mörkt med fåtalet lampor som lyste upp vägen för oss. Trottoarerna låg som isbanor med ett försök till grus- och saltstänk på, det gjorda att dagens träning blev en mer riskabel träning då vi fick använda hästkrafternas körbana och springa på bilvägen. Truppen hölls kompakt, fram till första intervallträningen var vi samlade med endast ett fåtal löpare som slirade efter en aning, men med ett osynligt gummibands kapacitet ändå bet sig fast och kunde hålla kontakt med den större klungan. Intervallträningen bestod utav zick-zack-löpning upp för backen i Skulltorp. Övningen slet hårt på alla och en del blev nog lite lätt illamående, fick höra efter träningen att minst en spytt i alla fall, välkommen till klubben säger jag till dig, då jag, Cavve och Danne redan har bildat en spytrio, gött med en kvartett, vi hoppas på tillökning redan på torsdag.

Löpningen återupptogs med sikte på Kåsjön och ”The Hills”, höghöjdsträning. Vi närmade oss Furulund och man kände att graderna ganska snart sjönk och luften blev lättare och friskare att andas. Nästa påfrestande och mycket jobbiga övning utspelade sig vid, låt kalla den Kåsjöbacken för att göra det lätt för er. Nu kommer jag inte ihåg hur många gånger vi sprang upp och ner för den där backen, men tio gånger är nog ett ganska rimligt tal så låt säga det.

Efter övningen hade vi en ganska behaglig resa hem med många nedförsbackar, lite halt och så, men inga skador som tur var. Personligen var jag ordentligt mör i kroppen och halkade efter lite, men tack vare ett behagligt tempo på resten av gruppen och många nedförsbackar som sagt så kunde jag samla krafterna och så snart hinna ikapp truppen och avsluta som jag tidigare nämnt.

Nu är det brottning på torsdag igen, 20.00 är det dags igen och då skall jag vara bättre förberedd än förra gången, med bra mat och mycket sömn nu dagarna innan så jag kan samla krafterna. Jag hoppas att fler tänker på detta nu, annars har vi snart samlat ihop till en hel spyorkester: ”The Real Group 2.0”. Vi ses på torsdagsträningen gubbar, tagga! Teet är uppdrucket, kvar av bananen finns endast ett meningslöst, snart svart skal. Jag sätter på Andrea Bocellis mest kända musikstycke ”Con te Partiré” skruvar upp volymen, skiter i grannarna, lutar mig tillbaka i min svartbeklädda konstläderdatorstol, sluter mina ögon och lever mig in i texten som jag inte har den blekaste vad den handlar om, men mäktig är den.

Con te partirò.
Paesi che non ho mai
veduto e vissuto con te,
adesso si li vivrò
…

/Tobbe