Om en Jens Lapidus-karaktär skulle träna en fredagskväll med PIF...

Kollar ut genom fönstret och vet inte om det är dag eller natt. Bryr mig inte. Orkar inte helt enkelt. Vet vart jag ska och hur jag ska dit, det var dags att sätta igång. Behöver hämta mitt gang. Alla utspridda i stan. Smart, gör det svårare att förstå hur vi hänger ihop.

Sätter mig i bilen. Tittar på klockan i bilen. Kollar på mitt armbandsur. Tillbaka till klockan i bilen. Shit. Klockan i bilen går två minuter efter. Inte bra, det är detaljerna som avgör. Hömtar Conny. Bra kille, bra att ha på sin sida. Det gäller att välja i den här stan. Den här smutsiga stan. Idiotiska stan.

Börjar resan mot förorten. Den svarta himlen blir ännu svartare. Kan bara betyda en sak: inomhusträning. Igen. Minns inte när det såg annorlunda ut i mitt liv, orkar inte bry mig. Lägger krutet på att sätta den bakre foten framför den främre. Om och om igen.

Parkerar bilen. Går mot hallen där träningen är, som vanligt. Det pratas runt mig, snappar upp vissa ord men förstår inte sammanhanget. Ville inte förstå sammanhanget. Kommer in i omklädningsrummet, killar sitter på rad med likadana kläder. Som djur på zoo. Skrattar inombords, vet att jag är bättre än dem. Pissar på dem. Gäller att inte visa det bara, klarar mig inte själv, måste vara minst tio till. Alla har sin roll, lite som i Ocean's eleven. Som är mycket bättre än tolvan, tretton är också bättre än tolvan, elvan piskar dock tretton hårt. Tränaren kommer in, tror han är viktig. Låter det vara så, tjänar på det i längden.

Inga överraskningar här inte. Känner mig som vanligt som en speedway-förare när vi springer varv efter varv runt i hallen. Kul liv. Har inte ens chans att välja håll själv. Varför vänsterkurva? Får inget svar.

Stämningen är bra, som vanligt. Bättre gäng får man leta efter, bestämmer man sig för att leta ändå hittar man inget bättre gäng. Sa ju det. Känner att jag hittat rätt, viktigt att vilja göra det man gör i livet, inte låta nån annan bestämma.

Träningen är slut. Bra träning, känns bra inför imorgon. Då ska vi göra business i Borås. Bra, bättre att göra business utanför hoodet, kan leva på överraskningsmomentet. Mina tankar försvinner iväg men jag märker ändå det hemska i ögonvrån. Shit. Sämsta tänkbara. Kalle är snabbt på väg mot omklädningsrummet. Alla vet vad det betyder. Försöker ändå förtränga det. Fyra duschar kommer att vara tre duschar närmsta halvtimmen. Först in, sist ut har varit Kalles devis så länge jag känt honom.

På väg hem. Rött ljus. Orkar inte bli arg. Längtar redan till nästa pass. Det är så livet ska vara, det är så här man vill ha det. På vägen mot snabba resultat.