Här kommer ett väldigt utlämnande och bra skrivet inlägg av Gatten. Jag är inte alls delaktig i inlägget då det egentligen skulle publiceras på Outside PIF men då den är nerlagd kommer inlägget här istället. Texten handlar om Gattens skador och sjukdomar den senaste tiden.
Aceman frågade om jag ville skriva ett blogginlägg om den gångna säsongen som var har varit tuff för mig på flera sätt. Som ni ser så nappade jag på idén och har nu suttit och filat på ett inlägg till och från i några dagar i gassande sol och 30 graders värme vid poolkanten. Under tiden har barnen roat sig med snorkel, cyklop och andra vattenleksaker.
Fotskada
Det hela började i en bortamatch mot Floda tidigt på säsongen, skulle tro att det var fjärde eller femte matchen. I en närkamp med ca 15 minuter kvar var jag före Flodas anfallare in i en duell och rensade bort bollen efter bästa förmåga. Det slutade dock inte bättre än att Flodaspelaren sparkade till mig på sidan av foten. Smällen var ganska hård men under match när adrenalinet pumpar och vi leder med 1-0 skiter man ju fullständigt i lite smärta. Vi vann till slut matchen med 1-0 och humöret var glatt.
Dagen efter smärtade det i foten och jag kunde inte böja stortån över huvud taget, som vanligt när man har ont så var första tanken att det går snart över så jag ringde Kim och sa att jag blir troligtvis borta resten av veckan på grund av foten. Nu blev det ju inte riktigt så för smärtan vägrade ge med sig och stortån blev inte det minsta rörligare. Efter 2-3 veckor utan förbättring fick jag nog och valde att kontakta världens bästa sjukvård. Vi var vid det tillfället listade på VC Gamlestan så jag ringde dit för att boka en tid, svaret jag fick var att ”nu är det snart semester och då går det ju inte att boka tid, du får ringa hit varje morgon och se om någon har avbokat eller så får du vänta till efter sommaren”. Jag ringde ett par dagar men det fanns ingen som kunde hjälpa mig så jag gav upp och bestämde att jag ringer dem igen efter sommaren.
I början på augusti tog jag återigen kontakt med VC Gamlestan och då fick jag äntligen boka en tid med en läkare, han konstaterade att smällen jag fick hade träffat en sena och att den hade blivit skadad. När du får en hård smäll på en sena så den blir skadad läker den inte ihop på samma sätt som den var innan skadan och därav tappade jag rörligheten i tån, det som gällde för mig nu var 2-3 månaders rehabträning . Jag kontaktade då Kortedala Rehab och fick en tid inom 2 veckor, under besöket med sjukgymnasten så kom det även fram att rörligheten i min högerfot var ca 20 % sämre än i vänsterfoten från mina tidigare problem med höger hälsena. Jag gick därifrån med rörlighets- och styrkeövningar för hela foten, dessa gjorde jag 2 gånger dagligen i drygt 2 månader.
När foten äntligen var någorlunda återställd återstod 2 matcher och 3-4 träningar av serien. Jag däremot var inte i någon bättre form och vågen visade 82 kg, konditionen skall vi inte tala om och en boll hade jag inte rört sen i april. Som ni förstår var slutet av säsongen inget att tänka på, jag valde därför att inte gå på för hårt i början utan fokusera på att bli hel och frisk utan att riskera några bakslag.
Säsongen 2010 avslutade jag med att träna de pass jag kunde delta på och spela 2 matcher med C-laget, det kändes bra i foten och tekniskt gick det helt ok i matcherna men ork och styrka saknades. Under säsongen hann jag delta i 2 A-lagsmatcher och 2-C-lagsmatcher, det kändes väldigt konstigt då jag under mina tidigare 11 säsonger i Partilles A-lag snittat ca 20 A-lagsmatcher per säsong.
Tarmsjukdom
Nu var det inte nog med att foten var kass, i mitten av sommaren började även magen krångla, jag var konstant lös i och det krampade i magen innan toabesök. Jag tänkte att nu har jag blivit allergisk mot något så jag började med att helt ta bort laktos ur maten, när inte det hjälpte tog jag bort gluten och senare även kaffe. Inget av detta hjälpte och när jag i mitten av oktober märkte att det även var blod i avföringen ringde jag till VC Partille eftersom vi nu hade flyttat, jag fick en tid i november hos en läkare där.
På läkarbesöket tog de en mängd olika blod- och avföringsprover, de gjorde även en rektoskopi för att undersöka tarmen, de såg inte så mycket och väntetiden på provsvaren var ca 2 veckor så det var bara att vänta. Blodproven visade ingenting men i avföringsproven fanns det spår av blod vilket jag redan visste, de bokade upp en ny tid för mig till läkaren i början på december för en ny undersökning. Än en gång fick jag göra en rektoskopi för att undersöka tarmen, inte heller nu hittar han några fel så han skickar en remiss till Östra Sjukhuset för en koloskopiundersökning där de skall ta reda på var blodet i avföringen kommer ifrån.
Tiden går, jul och nyår passerar men jag hör ingenting från sjukhuset, magen blir sämre och sämre så jag beslutar mig i samråd med Kaptens fru att söka akut för mina tarmproblem. På akuten tar Jasmine blodprov igen och en läkare undersöker tarmen med rektoskopi ännu en gång, nu ser han att tarmen är sårig skall göra sitt bästa för att jag skall få tid för koloskopi så fort som möjligt.
17:e januari ringde jag till sjukhuset för att se hur det går och då hade de varken fått in en remiss från VC Partille som jag besökte i början på december eller från akutläkaren som jag träffat 5:e december. Jag bestämmer mig därför för att ringa till de privata läkarmottagningar som utför koloskopiundersökningar. Hos Akutläkarna på Heden fick jag en läkartid på tisdag och en tid för undersökning på torsdag samma vecka.
På onsdag började jag fasta inför undersökningen då den kräver att hela systemet är tomt, jag skulle även dricka massa vatten och ett medel för att skölja ur tarmen. På torsdag vid lunch får jag skjuts in till Heden för undersökningen, jag får en nål inkopplad för att de skall kunna ge mig lugnande och morfin under tiden de går in med en slang som är 1 meter lång och 1 cm i diameter via ändtarmen upp i tjocktarmen för att se vad orsaken till mina problem är. Tacka gudarna för lugnande och morfin, jag vet inte hur mycket jag fick men jag somnade i alla fall efter 5 min av den 50 min långa undersökningen, läkaren konstaterade direkt att hela tjocktarmen är inflammerad och han tror att det kan röra sig om Ulcerös kolit men det får provsvaren utvisa. Jag gick hem 7 500 kr fattigare men jag visste i alla fall att nu händer det något.
Jag fick recept på 2 mediciner och blev sjukskriven i 2 veckor vilket även innebar träningsförbud Jag skulle äta 12 tabletter medicin om dagen och vila så mycket det går för att få bort den akuta inflammationen i tarmen. 2 veckor efter undersökningen var jag tillbaka hos Akutläkarna och läkaren konstaterade att medicinen hjälpt och tarmen såg bättre ut, han tillät mig även att åka iväg på vår semester till Thailand dagen efter men jag skulle försöka undvika magsjuka.
Så nu sitter jag här i Thailand och skriver, vi har det riktigt gott och detta är precis vad jag behöver just nu. Jag har nyss gjort mitt första träningspass efter sjukskrivningen och det känns riktigt bra, träningspasset var enligt följande:
Metod
7 km barfotalöpning på en strand i Thailand kl 07.30. Simning 200 meter i hotellpoolen
Resultat
Ganska tröttsamt för vaderna att springa i den mjuka sanden. Väldigt mycket svett. En stor blåsa på vardera stortå. Simningen var jobbigare än jag trodde.
Slutsats
Det är mycket jobbigare att springa i sand än på asfalt. Du svettas mer i 27 gradig värme än under ett Pintopass i den svenska vintern. Nästa löprunda sker med någon form av skor. Simning är skonsammare för kroppen än barfotalöpning på stranden.
Avrundning
Nu har jag äntligen inte mer att skriva så jag återgår till att leka med barnen i havet, ni får träna på ordentligt där hemma så syns vi snart. Kom ihåg att när ni ser mig nästa gång är det bara drygt en månad kvar till träningslägret i Spanien.
På återseende
/Gatten
ajj till allt!
SvaraRadera