Jag längtar verkligen till morgondagens match. Nästan en hel säsong har spelats och allt spring och slit och alla mål och räddningar har mynnat ut i en match som betyder en hel del. Annars är det ju gärna så att den sista omgången i serien inte brukar betyda så mycket mer än möjligtvis putsande av personligt ställda mål samt kanske någon tabelförändring i mitten.
Division 4A Göteborg bjuder i år på tre högintressanta matcher. Dels är det ju de två matcherna som kommer att avgöra vem som tar kvalplatsen uppåt och dels är det ju matchen som avgör vem som följer med Tuve nedåt; Landvetter eller Mölnlycke. Som grädde på moset möter de varandra i sista omgången, det har allt division 4A Göteborg lyckats bra med. Vinnaren står kvar är ju ett klassiskt uttryck i sportvärlden och undrar om det har passat bättre än här. Landvetter står kvar om de vinner, Mölnlycke om de drar längsta strået. Varsin livlina har de också: Mölnlycke har hemmaplan medan Landvetters livlina betyder att de spelar division fyra-fotboll även vid oavgjort. Spännande.
Men personligen inte alls lika spännande som det som kommer att utspela sig på Lexby. Jag har inte skrivit på några dagar nu mest för att jag inte vetat vad jag velat förmedla. Vi har i alla fall tränat tisdag och torsdag med runt 20 personer på träningarna. Några kände sig krassliga på tisdagen, de var tillbaka på torsdagen och ett par andra var lite krassliga igår och de lär vara tillbaka till på lördag med samma kraft som vi andra. Träningarna har varit av det lugnare slaget med lite kvadde, passningar, avslut och i tisdags lite två mot två.
Morgondagen handlar mycket om att vara ödmjuk, en vinst till är det som gäller. Vi har just nu sex raka vinster och raden bevisar känslan man har; vi är ett höstlag, vi har en galet bra sammanhållning i truppen just nu och så haft länge samt att vi kan vinna de viktiga matcherna.
Till matchen i morgon tar vi med oss vändning i underläge två gånger i Rannebergen-matchen och två gånger mot Kozara. Vi tar med oss ett tidigt avgörande mot Tuve (3-0 efter en kvart) plus en riktigt bra första halvlek borta mot Landvetter senast.
Jag skulle inte bli förvånad om en hel del som läser här tycker att jag överdriver hur stor matchen är och visst, det får ni gärna göra. Men för mig och för många andra i laget är den stor. Dels för att vi bevisar för oss själva att våren förra säsongen inte var en engångsföreteelse men framför allt för att vi som klubb aldrig spelat högre upp än division 4. 2004 spelade vi i sexan, 2005 i femman och sedan 2006 i fyran och där är vi numera parkerade i toppskiktet. Sedan har jag en personlig anledning också, men den håller jag för mig själv. :)
Kul att ni svarar på frågan här ovan, har ni inte gjort det än kan ni ju göra det nu. Tycker det är riktigt roligt att en person svarat att han/hon kommer fast dittvingad! :)
Ha nu en trevlig fredagskväll så ses på ett eller annat sätt runt Lexbys fina gräs i morgon vid 15.00!
Adjö /Jonatan Borg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar